Bra träning!

Jag tyckte det var hög tid att jag och Matte besökte klubben så idag åkte vi dit och tränade.

Apan skulle minsann visa sig på styvan lina och införa nya regler. Man ska tydligen gå in prydligt på grusgången - hela vägen! Inte dra i kopplet, inte nosa på mullvadshögarna intill gången och inte lyfta på benet och kissa in revir - gud vad hon är tråkig!!!

För att apan inte skulle bli ledsen så gjorde jag nästan prydligt med resultatet att vi fick göra lite vändningar så vi kom i synk. Ett tag trodde jag att apan hade lackat ur för det kändes som om vi skulle gå hela vägen tillbaka till bilen men så kom hon på bättre tankar och vi gick tillbaka. Apan var nästan nöjd och vi gick ut på appellplanen.

Här kom nästa regel, inget springa lös, nosa och jaga bort fåglarna som smyger sig in - apans nya regler är kass! Jag funderade på att sura men så plockade apan fram mitt kaninskinn och det busar jag gärna med! Vi busade massor och utan att jag förstod hur det gick till så övade vi rent plötsligt linförighet. Apan måste ha varit väldigt nöjd för det var mycket klickande, godis, tjoande och bus med kaninskinnet. Efter bara en kort stund var det paus.

Nästa moment som apan skulle övas i, var inkallning. Jag känner mig smått förolämpad, för jag är inte längre betrodd! Apan satte min spårlina i halsbandet och så fick jag släpa på den som om jag vore en valp. Funderade på att sura igen men märkte att ju fortare jag sprang till apan med den dumma linan slängande efter mig, ju gladare blev apan. Alla vet ju att en glad apa betyder massor av bus med kaninskinnet *vift*

Efter ytterligare en paus var det apporteringsövning. Jag satt prydligt med apporten och sprang tom och hämtade den dumma träbiten när Matte kastade iväg den. När hon kastade iväg den en fjärde gång så vägrade jag faktiskt att gå och hämta den. Dumma Matte, vill hon ha sin tråkiga träkloss får hon ju hålla i den. Jag har annat att göra än att springa och hämta träbitar som hon inte kan bestämma sig för om hon ska ha eller inte! Jag fick apportera en boll ett par gånger istället för tråkklossen och sedan hämtade jag träklossen igen. Massor av bus med kaninskinnet hela tiden här med och jag började undra om min apa hade fått solsting...

Mer paus och under tiden satte Matte ut de där plastsakerna som vi har börjat öva att jag ska gå in och ställa mig mellan. Vi gjorde bara 2 försök för det är ganska nytt, vi har inget kommando på det än och Matte vill att jag ska ställa mig rakt mot henne och stå still innan hon gör det. Det är nog en bra plan. Vi hundar blir så förvirrade av apors ständiga tjatter och då kan dt vara svårt att förstå vad det är ni vill att vi ska göra. Nu när jag får klura på det själv med stöd från Mattes klicker, är det enklare, för då är apan tyst. Hon var nöjd med att jag gick in i rutan och tassduttade targeten efter att jag hade vänt mig mot henne. Massor av bus och efter det var det vattenpaus.

Efter vattenpausen fick jag ligga stilla och öva på att vara tyst. Matte påstår att jag för oväsen - vid min svans! Det är en fräck och osanningsenlig anklagelse! Jag nynnar faktiskt! Det är ju hur tråkigt som helst att bara ligga och glo. Matte samlade ihop våra saker och jag fick bra belöning för att vara still - torkad fisk! *mums*

När vi var klar gick vi över till agilitybanan och övade slalom. Jag har tyckt att slalomet är rätt tråkigt men idag hittade apan en bra motivation. Hon höll upp en torkad fisk och sa "Tänk fisk Grå!" Tänka fisk, tja fiskar simmar och de är rätt snabba där de ålar sig fram i vattnet och då fattade jag rörelsen och att det sedan väntade en torkad fisk i slutet av slalomet, var ju inte heller fel. Jag satte högsta hastighet och Matte som brukar gå långsamt längs slalomet fick allt öka på steget rejält. Att hon tjoade och lät jätteglad, fick mig att anstränga mig lite extra! Ni anar inte så många fiskar jag fick *vift*

Precis när jag var som snabbast och satsade som mest sade Matte att det räckte för idag. Jag fick sitta ner och äta min fisk och sedan fick jag mitt frisläppningskommando och fick springa fritt, lukta och rasta mig. Jag var så glad över att min apa var glad att jag sprang bort till henne flera gånger och kollade att hon fortfarande var glad. Ett weim-ryck fick jag också *vift*

Med vänliga svansviftningar
Grå