Matte fick äntligen tummen ur och släpade sin lata bakdel ner i bilen så vi kom ut till klubben för ordentlig träning. Inte så att vi inte har tränat alls förra veckan men det blir lite knasigt med Mattes jobb mellan varven och då blir det mycket träna småsaker hemma och på promenader och det blir inte samma ordning & reda som när vi åker ut till klubben.
Träffade den blivande väktar-schäfern idag och jag fick hjälpa till med hans träning för han tycker inte om när det kommer andra hundar nära honom så jag fick vara lite b-styrka och agera sällskaplig hund som ville leka. Matte fnös och sade att det nog inte krävdes någon djupare tolkning för att leva upp till den rollen. Typiskt henne att vara ett asocialt surkart när det händer det något roligt och vi har chans att lära känna nya människor och hundar!
Träningen var riktigt rolig och svår. Matte är ju en sådan där tvåbening som har hållit på med hästar och hoppat med de där stora djuren. Ibland bygger hon hoppövningar för hästar fast till mig och idag drog hon till med en sådan och den var riktigt svårt. Hon satte massor av vanliga hopphinder på en lång rad och till en början var det samma korta avstånd mellan dem allihop - hon kallade det att "hoppa studs-linje" dvs jag hinner bara landa/studsa och sedan måste jag upp i luften för att komma över nästa. Det var grymt jobbigt att ta sig igenom hela räckan, Matte använde vårat nya fram-kommando och på slutet kom min häftiga boll i snöre farande genom luften. Klart att man anstränger sig lite extra för att få den!
Efter att ha studsat mig igenom räckan ett par gånger så började hon mixtra med avstånden ibland var det precis lika kort som i början och ibland var det lite längre mellan hindrena och så körde vi på igen. Matte med braiga fram-kommandot som jag verkligen förstår nu och jag som jagade efter min fina boll. Agilityfröken hade nog varit nöjd med oss. Fick inte göra så många gånger som jag ville. Tråk-Matte påstår att det tar mer på musklerna än vad jag känner av just för stunden och att det kan slita i onödan om man inte är rädd om sig. Det var väldigt roligt och min tunga blev jättelång efter mina vändor bland hindren.
Blev lite tankearbete i slalomet istället och vi ska nog bryta ner det där ett tag för jag tappar bort min pilot när hon vimsar till det. Vi gick över till lydnadsplanen och jobbade med apportbocken och var nästan helt överens om allt ner till minsta detalj. Jag tyckte det gick så bra så jag kunde dra en repa efter en sällsynt väl genomförd omgång - det var väl inte riktigt tanken hos föraren. Hon blir riktigt ful när hon går där och morrar och surar. Inte sjutton vill jag jobba ihop med ett sådant litet fult morrande obegripligt troll heller, då håller jag mig väck!
När trollet var borta, jobbade vi vidare med vänstersväng ifrån stillastående det är lite klurigt att backa run när Matte roterar på stället men jag börjar få kläm på det. Jag lyckas i vart fall 4 gånger av 10 så det är en början. Vi använde även Tants metod för det fria följet och vi är nu uppe i 10 korrekta steg med avslutande sättande i utgångsposition. 10 kvar tills vi når Tants mål på 20 till månaden är slut. Dags att rappa på lite med det där men ni vet ju vad jag ska ha med till höger om mig....
Ställandet artar sig nu när primaten har slutat tjattra och att jag ska "stå". Mycket bättre när hon använder klickern och gör det där lilla halvklivet så jag fattar att jag ska stanna. Det är ju bara en liten del av momentet i sin helhet men på något sätt ska vi nog pussla ihop det. Hoppet satt klockrent på första försöket så nu behöver vi störningsmoment (störigare än Matte dvs) på det så vi kan testa om det verkligen sitter så pass bra som vi tror att det gör. Man vet aldrig vad som händer med förarna när vi lägger in störningar, de flesta blir konstiga, viftar, tjattrar och rör sig i helt okända rörelsemönster. Inte så lätt att förstå vad de vill att man ska göra då...
Resultat var det ju också. Tvåbeningarna på Kennelklubbens egen sticksavdelning har tittat på bilderna av mitt skelett som min stickstant tog i förra veckan och de har gett mig resultatet HD grad A och armbågar UA. Det är ju ett tvåbeningshittepå detdär men tydligen är det så bra det kan bli. Jag har enligt tvåbeningars sätt att se på det, mycket friska höfter och armbågar. Matte är jätteglad för min skull och säger att det är skönt och bra att veta.
Med vänliga svansviftningar
Grå
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar