Viltspår på gång

Nu äntligen börjar det röra sig i rätt riktning! Matte har fått tag i klövar, det är hennes pappa som har varit ute och jagat lite. Det har resulterat i 5 klövar till mig att spåra efter! Undrade först vilket rådjur det var som hade 5 ben för det hade nog sett lite ding ut men det visade sig att rådjuret var högst normalt och att en granne hade kommit med en extra klöv som hade blivit över när han hade tränat sina egna hundar.

Matte blev lite förvånad över att vi fick den för att hon och den grannen har liksom tankar om hundhållning som milt uttryckt går mil isär. Vi ska nog inte gå in på detaljer för då kommer jag spendera massor av tid framför datorn. Vi sammanfattar det med att gubben anser sig att allt utöver att slänga till hundarna mat och låta dem jaga i skogen, är pjåsk och trams. Ni förstår ju säkert gubbens åsikter om Matte när hon kommer med mina täcken, tragglar lydnad, introducerar saksök, spårar människor, agility och ger mig dyrt torrfoder. Matte tycker ju å sin sida att gubben gott kunde öppna en hundtidning eller två och kliva in i år 2009. Tror inte det är lönt att de ens försöker mötas halvvägs - tvåbeningar, ni är en märklig sort!

Men tillbaka till viltspåret! Vi har anmält oss till en kurs eller egentligen till flera och nu väntar vi på besked om vi kommit med den ena och att den andra kommer igång. Det är så kul att använda nosen. Matte lägger ibland släpspår med kanin till mig. Vi väntar på en ny kanin för de blir lite äckliga efter ett tag enligt Matte, jag tycker de är hur mysiga som helst. Mattes pappa hade eventuellt en hare till henne som någon jägare inte hade skjutit så bra. Haren dog men det blev inte så mycket som gick att äta på den om man var människa. Fick en förfrågan om en räv också men Matte fick fråga sin pappa om han kunde förvara den i så fall för i vår frys finns det bara plats för två kaniner och lite klövar. Klart jag ska ha en övnings-räv att träna med! Matte ryser och tycker jag är morbid. Jag undrar varför hon köpte en jakthund när hon är så sjåpig!

Men innan jag får dundra iväg och sniffa vilt igen ska vi träna annat. Mer lydnad *suck*, hon ger sig inte, säger att nu jäklar ska vi sätta det här. Men hon är rätt bra på att motivera, säger att jag är världens snyggaste weimaraner och att om jag bara får koll på myrorna i tassarna och inte skickar min ärthjärna i omloppsbana så blir det klockrent. Jag vet inte riktigt vad det sista innebär men jag tror att det är för att jag blir så uppspelt att jag inte lyssnar på henne. Får väl skärpa till mig lite. Har en massa kennelsläktingar som är ute och tävlar lydnad med goda resultat och då kan väl inte jag vara sämre. Får väl göra en deal om att jag får spåra massor om jag sätter lydnaden.

Med vänliga svansviftningar
Grå