Skogsrapport

Viltspårskursen blev inställd! De som skulle hålla i den hade baconfeber i sitt hem så det gick inte. Vi ska eventuellt gå den i december nu så jag håller alla fyra tassarna för att det blir av.
Men tro inte att det stoppade de två Mattarna - åhnej! Det blev att åka bil till skogen och sitta och glo medan de var hemliga i en annan del av skogen.

Det blev en lång promenad också, jag och Milla fick släpa på Mattarna eller jag släpade inte så mycket denna gången för Matte satte den äckliga haltin på mig och sa att det blev mycket trevligare för alla om jag gick fint vid hennes sida istället för att studsa runt överallt så långt kopplet nu tillät - hon är en riktig glädjedödare mellan varven den där Matte!

När vi var nästan tillbaka vi bilarna mötte vi en stor Rottis, en riktigt maffig kille som såg riktigt snäll ut. Milla studsade lite när hon passerade och då visade det sig att han inte var så snäll. Han gjorde utfall och morrade. Så gör man väl inte mot en tjej heller! Jag bestämde mig för att vara den ädla riddare i grått som jag ser ut som och tänkte ge den griniga Rottisen en läxa för att han var elak mot en tjej och kastade mig in i situationen...

Det är jättedumt att ta egna initiativ när man har en äckel-halti på sig. Matte höll stenhårt i kopplet och tvingade mig att sätta mig ner och jag kunde inte titta vart Rottisen tog vägen för Matte höll mig i ett järngrepp. Rottisens Husse tog tag i sin hund och gick vidare. Först då släppte Matte på kopplet och därmed äckel-haltin. Note to myself: Äckel-haltin skall tuggas sönder alternativt grävas ner så fort möjlighet erbjuds!

Efter promenaden blev det tråkväntan i bilen medan Mattarna fikade. Roade mig med att titta på en massa hästar som passerade och tvåbeningar som cyklade och var alldeles smutsiga. Till slut var Mattarna klara med sin fika och tjatter och gentleman som man är fick Milla spåra sitt spår först. Hon hade visst inte varit jättetaggad men hon har haft det lite besvärligt med en massa låtsasvalpar ett tag och då är man nog lite trött.

När det var min tur var jag jättetaggad och släpade iväg Matte till starten. Väl där fick jag hoppa i min spåra-djur-utrustning och sedan drog jag iväg. Efter en stund märkte jag att jag inte hade samma doft i nosen längre - Hallå! Vem snodde mitt spår?! Tittade upp på Matte men hon såg ju bara förvirrad ut och Millas Matte så inte heller ut som om hon visste. Efter en stunds nosande förstod jag att spåret hade varit lite busigt och svängt av - attans! Hittade det igen men nu var det alldeles konstigt och jag blev osäker. Det var en massa olika dofter och vindar hit och dit gjorde att jag följde i alla möjliga och omöjliga riktningar. Till slut hittade jag min klöv!

Matte ville ta en bild när jag satt och höll klöven i munnen men jag hade ingen lust. Jag ville bara sova, alternativt tugga på klöven. Eftersom vi var klara efter mitt spår åkte vi hem och jag somnade i bilen - på rygg! Matte sa att det såg jätteroligt ut när man mellan varven såg en av mina tassar i bilens backspegel. Väl hemma kunde jag inte komma ur mitt täcke fort nog och så fort det var borta rullade jag ihop mig på hallmattan och somnade.

Vaknade efter en stund flyttade jag över till mattan i vardagsrummet och sov vidare. Missade tom att Matte stekte bacon! Brukar alltid försöka sno åt mig en bit när hon gör det men jag var så trött. Vaknade till liv av att Matte stod i hallen med jobbkläder på sig och tvingade ut mig på en snabb runda. Gick mest och gäspade och vattnade förstrött en kastanj eller två. Hade planer på att krypa ner i bädden så fort vi kom hem men Matte ställde ner min kvällsmat och det fanns leverkorv i den så då fick jag väl offra mig lite. Nu ligger jag mest och väntar på Husse och hoppas på lördagsgodis iform av ett grisöra.

Med Vänliga Svansviftningar
Grå