Bestämt & förvirrat

Matte virrade till det innan hon drog till jobbet. Jag vet inte vilken dag i veckan hon trodde att det var men hon bommade fullständigt att Husse inte skulle komma hem förrän senare. Trodde antagligen att han skulle komma hem strax efter det att hon hade gått - virrhjärna! Hon lyfte bara ut min vattenskål, ett ben, min myskudde och Tigger i hallen innan hon susade iväg. Min bädd och kvällsmat glömde hon bort! Trodde jag skulle tyna bort helt innan Husse kom hem och räddade mig. Skadeglädjen är den enda sanna glädjen och min mat var inte det enda hon glömde, hennes egen matlåda står kvar i kylen här hemma...

Innan hon blev helt förvirrad var jag ute och rastade, tränade och busade med Matte i över två timmar. Idag tränade vi i det som Matte kallar för 'Gräsparken'. Det är stora gräsmattor med en massa gångstigar, lekplatser mm runt omkring. Där passerar hela tiden tvåbeningar och ganska många av dem vallas runt av sina hundar. Där finns massor av spännande dofter att lukta på och ännu mer spännande att titta och hålla koll på.

Vi började med att jobba lite med apportbocken. Matte den förvirrade hade tagit med den rosa plastiga och fattade inte alls varför jag inte ville hålla den idag. Hallå!! Jag är en ståtlig weimaranerhane!!! Hon fattar väl att jag inte kan hålla på med en fjantig rosa plastapport när jag ska göra klart för alla hundar som passerar, att det är jag som bestämmer!?! Hon är så pinsam att man bara vill lägga tassen över nosen och skämmas. Höll i den lite sådär lagom nonchalant för att vi snabbt skulle komma vidare med nästa övning....

Linförigheten var lite knölig till en början. Jag testade tvåbeningen genom att hellre sniffa in allt spännande på marken. Tvåbeningen har ju äntligen fattat att vägen till Weimaranerns lydnad går via magen så idag bjöd hon på små falukorvsbitar. Klart jag kan offra mig för det. Gick och glodde på henne en stund och blev så stolt över att hon inte snurrade till det eller klantade sig att jag jag fick rysningar. Rysningar innebär att man har ett weim-ryck och jag studsade runt lite extra bara för att visa hur nöjd jag är med henne.

Läggandet under gång fungerade det med nu när tvåbeningen inte propsar på att jag ska lägga mig på mark som får träsk att verka torra. Hon var riktigt tydlig med kommunikationen idag och då är det klart att jag belönar henne med att göra det hon föreslår att vi ska göra. Man ska inte vara ogin när tvåbeningen försöker göra rätt...

Ställandet, nja... Hon krånglar fortfarande till det och jag låtsas att jag inte begriper vad hon menar och tassar efter, stannar till och tassar efter igen. Hon får komma på bättre sätt där. Fast jag begrep när hon sade att jag skulle stå still samtidigt som det passerade en annan hund. Tonläget i rösten sade att det kanske skulle göra ont i öronen av hennes gapande om jag inte stod kvar. Bättre att stå kvar och kränga korvbitar då.

Misstänker att tvåbeningen håller på men någon form av dold platsliggning också för efter att ha fått min belöning efter momenten dvs busat med bollen i snöret så har jag fått ligga ner helt still långa stunder och hon har stått alldeles framför mig eller en bit bort. Får nog hålla koll på henne så att hon inte kör med några tricks på den punkten och tror att hon bestämmer över träningsupplägget.

Vi busade massor med bollen i snöret och bara tog det lugnt mellan varven. Jag har tyckt att hon har skött sig så bra så jag har inte dragit iväg en enda gång och det var trots att en annan hund hade sin tvåbening till att kasta pinnar, alldeles nära oss. Gjorde en liten busrepa mot en Grand Danois som passerade men tvåbeningen ropade in och då tyckte jag att det var bättre att svara på det och vigga till mig lite mer falukorv än att sticka och hälsa. Tvåbeningen var så nöjd med mig att vi gick via äventyrslandet hem. Jag passade på att busa lite i den lilla dammen och ställa några koltrastar som jag hittade i en buske.

Vi får se vad som händer imorgon

Med vänliga svansviftningar

Grå