Full fart denna veckan

Jag har en nyvunnen lyx. Matte och Husses scheman har ändrats så Matte jobbar helt annorlunda och bara natt. Husse jobbar bara dag och kvällar, det innebär att jag nästan alltid har någon hemma hos mig som kan servera mat, rasta och klia på de där ställena som man inte kommer åt på egen hand. Tycker det är väldigt praktiskt!

Matte har jobbat varje dag denna veckan som tur var hade hon ovanligt nog ett dagpass i måndags. Himla tur för annars hade vi missat vår agilityträning. Jag och Husse hade en toppendag där Husse tog mig på långpromenad och jag fick vara lös. Jag hittade ett häftigt fiskhuvud när jag var och rotade bland stenarna i strandkanten. Fick inte behålla det för Husse, han tvingade mig att spotta ut det. Fattar inte varför jag inte fick äta upp ett som jag hittade själv, har ju en hel påse med torkade fiskbitar i köket och de får jag ju äta...

Jag fick vara själv någon timme innan Matte kom hem och då var det bråttom bråttom för att vi skulle hinna i tid till träningen. Vi hann precis till träningen började. Nu har vi provat alla hinder utom gungbrädan och våra instruktörer har börjat sätta upp lite enkla banor. Blir lite svårare då för både hundar och våra förare för nu måste vi samarbeta och det är lite si och så med resultaten. En del fixar det galant och andra inte alls. Jag ska ju ha med mig Matte runt banan och det är ju inte helt lätt, för hon har så förbaskat bråttom och skickar ungefär 1000 motstridiga signaler längs banan så till slut fattar jag inte vad hon vill. Jag förstår inte vad problemet är alls för hennes enda uppgift är att hålla reda på vart vi ska och peka ut vilka hinder jag ska över.

Till Mattes försvar är det inte så lätt, jag är enligt instruktörerna, extremt signalkänslig. Det innebär att Matte kan inte vara ute på förhand under färdens gång. Hon måste ta ett hinder i taget och se till att jag kommer över det innan hon fokuserar på nästa. Vi hade en övning på det. En bana med enkla hopphinder där jag skulle svänga höger på mitten och efter ytterligare en rak linje med hopphinder, springa in i en tunnel. Vi fick traggla massor. Till en början hade Matte för bråttom och försökte hinna med mig (vilket är hysteriskt roligt - hålla jämna steg med en Weim - HAHA!) när hon slog ner på tempot var hon hela tiden fokuserad på hindrena längre fram och hur ska jag då veta att hon vill att jag ska hoppa de vi passerar? Det vet man inte så jag sprang brevid dem och vi fick börja om. Till slut blev det någorlunda rätt och då var min klena Matte helt slut. Hon har varit krasslig ett tag och jag trodde nästan att hon skulle hosta upp lungorna som hon stod och hostade och snörvlade.

Sedan har Matte jobbat tre nätter på raken och jag har varit hemma med Husse på kvällarna. Vi har varit nere i hamnen nästan varje gång vi har varit ute för där finns ett ställe som jag kan vara lös på och det är roligt att få springa av sig lite av de där myrorna som finns i tassarna. Matte har kommit på en lösning på det säger hon - vi cyklar!!!

Eller ja, hon cyklar och jag får springa brevid och bara för att jag inte ska hitta på något som resulterar att Matte trillar av cykeln så måste jag ha en sådan där äcklig halti på mig. Jag avskyr den och på vår första cykelrunda försökte jag tvärnita och bli av med den men det gick inte så bra. Men det är kul att cykla även om jag måste ha haltin, för jag får springa i lagom tempo och Matte cyklar roliga rundor med varierat underlag. Man blir trött och det är skönt att krypa ner i bädden när man kommer hem. Vi var ute nu ikväll också. Fick ha mitt reflextäcke på mig så att jag syntes ordentligt. Tydligen ska jag få en jaktväst istället för tvåbeningarna säger att täcket är lite för tjock för att springa så långa rundor med. Bryr mig inte om vad jag har på mig så länge jag får springa!

Nu stundar helgen och nya äventyr!
Med vänliga svansviftningar

Grå