Sweet misery

När Apan vaknar och hennes tassar ser ut såhär:

Är det ingen bra dag för Apan...

Apan har fullt med små lösa benbitar i sina fingerleder och i kombination med att i yrkesutövande ha slitit med just fingerstyrka, är de sådär hela numera. För det mesta fungerar allt som vanligt men enstaka dagar, vaknar hon med tassarna helt ihopdragna och kommer ha extremt ont ett tag tills fingrarna rätar ut sig igen. Vi pratar ont att ens göra enkla saker.

Idag hade Husseapan bestämt att Stridsvargen skulle få ett långt motionsspår i skogen. Apan ville spåra med Junioren så att han också blev trött men insåg att det inte var någon jättebra idé att försöka hålla i spårlinan.

Husseapan ställde upp och höll i linan om Apan lade ut spåret själv. Apan tyckte att jag och Junioren, gott kunde köra lite apportering också och därmed åkte hela flocken till skogen.

Apan lade ut Juniorens spår på 600m och Husseapan gick ut Stridsvargens på lite över 2km, målet var egentligen 3km men just den delen av skogen räckte inte till för ett så långt spår.

I väntan på Husseapans återkomst från spårläggningen, gick jag och Apan och apporterade kaninskinnsdummy. Eller ja, det var vad hon hivade iväg. Grejen var den att när jag satte efter den, fick den rent plötsligt långa ben och öron och drog som en avlöning, rakt framför nosen! 

Apan har minsann förklarat åtskilliga gånger hur dyra de där kaninskinnsdummysarna är så naturligtvis satte jag efter! Jag kan ha hört Apan vråla något i stil med "Grå! Ge för jävelen faaan i haren!" Jag är lite osäker där, jag hade fokus på att komma ikapp. Ovanligt smart var dummysen också för rent plötsligt stod jag i sankmark och sjönk. 

Det blev till att lite besviket vandra tillbaka till Apan och rapportera dummyn som saknad. Apan såg ytterst oimponerad ut vid min återkomst. Turligt nog hade hon visst en kaninskinnsdummy till och det var ju bra! Undrar var hon hade gömt den? Hon hade bara en fastkilad under armen när vi gick iväg...

Fast den andra försvann den med! Jag såg henne kasta den och jag hörde den landa och jag letade och letade och grävde mig tom ner i en granrishög i min jakt på den. Till sist kom Apan klampande och frågade om jag hade lämnat allt vett och sans hemma och om jag någonsin tänkte titta på andra sidan trädet som stod intill granrishögen som jag hade lagt fem minuter på att söka igenom minutiöst...

Efter det körde jag tät bevakning på den där sabla kaninskinnsdummyn. Inte en chans att jag tänkte låta den komma undan igen så Apan fick säga vad hon ville. När hon kastade, satte jag efter! Sättet att få förlåtelse för den synden är att göra kalasfina överlämningar för då kan inte Apan skälla på en - HA!

Husseapan kom tillbaka lagom till jag började tröttna på att jaga magiska kaninskinnsdummys. Apan och jag mötte upp vid bilen. De kom överens om att Stridsvargen skulle ta sitt spår först så att Juniorens spår fick ligga till sig ett tag till. Det blev till att vinka hejdå till superspåraren när han tog Husseapan på släp i linan och satte av.

Under tiden de var iväg, fick Junioren gå med Apan och apportera. Jag varnade honom för att dummysarna var ovanligt lömska och han gick iväg med Apan och tittade skeptiskt på dummyn som hon bar på.

Junioren kom tillbaka och meddelade att han inte förstod vad jag pratade om. De låg, enligt honom, där de landade och förutom att de envisades med att rulla in sig i granbarr och bli otrevliga att ha i munnen så var det inget ovanligt. Sedan när har Junioren koll på läget - hmpf!

Husseapan och Stridis var snabbt tillbaka. Fattas bara när det är Stridis som spårar! Efter att Husseapan hämtat andan, var det Juniorens tur att spåra. Lite förvirrat i början eftersom det var fel apa som höll i linan men han kom igång bra till slut.

Apan hade introducerat återgångar i dagens spår. Första hade hon dock glömt ta vinden i beräkning, andra jobbade Junioren ut fint och tredje blev mest rörig. Husseapan tyckte att Apan hade gått händelserna i förväg och för närvarande borde lägga fokus på spetsvinklar och stjärnor, istället för att strula med återgångar. Det blev även lite rörigt pga vad jag är säker på, var min kaninskinnsdummy som sprang iväg, mitt i spåret. Det till trots, börjar Junioren uppvisa ett riktigt fint spårarbete.

Spåret slut! Dagens träning slut!

Med vänliga svansviftningar 

Grå