Utställning

Då blev det så söndag och tid för att dra in magen, skjuta ut bröstet och traska runt i vänstervarv.

Men bara om jag får något för besväret! Jag hade ett helt entourage av tvåbeningar med mig idag. Mina egna apor, Tvåbenings-farmor, Godistanten samt Pappa-apan med sällskaps-apa. Både Godistanten och Pappa-apan har ju fattat vad som gäller, ingen dålig skörd:

1kalkonlår, 2 påsar med kycklingkött i bitar, 1gigantoben och 1 anka som för lika mycket oväsen som den där tvånbenings-ankan på tv. Min anka har ju i vart fall ursäkten att jag sätter tänderna i honom, undra vad tvåbenings-ankans ursäkt är... Roligaste var att Pappa-apan upptäckte att min anka kvackar, efter att han hade köpt den. Både Matte & Husse stönade högt, jag brukar gilla leka med sådana prylar tidigt på morgonen. Av någon anledning så har samtliga sådana pryttlar tystnat, det har något att göra med mina apor, sax, nål och tråd...

Men utställningen då. Matte hade lagt upp en plan, när de två ungtupparna som var i klassen före, gick in, då skulle hon börja värma upp sig. Matte borde ha insett för länge sedan att hon är kass på att planera. Ingen av ungtupparna var på plats, jag och konkurrenten i Öppen klass fick gå in direkt. Det finns en anledning till att vi värmer upp. Jag måste få alla myrorna i mina tassar på rätt plats så jag travar snyggt inne i ringen. Nu var det inte en myra som var på rätt plats när vi gick in.

Tur i oturen så ställde vi mot en kille som var ute på sin första utställning och hans apa hade aldrig heller sett en utställningsring från insidan. Det var väldigt stökigt och cirkusaktigt de första minuterna. Förvirrad hund med förvirrad apa och så jag med myror som löpte amok i tassarna. Första rundan vi sprang, oj vad jag försökte skaka rätt alla myror. Apan brukar se sur ut men hon bara sade till mig att komma igen.

Vi fick till väldigt snygga uppställningar och Matte viskade att jag var bäst och snyggast. Då sträckte jag upp mig och stod blickstilla. Fast det brakade till skogs när domaren skulle känna på mig. Jag bara måste visa för apor som tar i mig att jag är snäll och sätta mig mellan deras ben! Domaren hade humor, han lirkade ut mig och sade till Matte att han hade haft trevligare saker mellan sina ben än mig. Jag fattade ingenting men alla aporna gapskrattade!

Förstapris efter bedömningen och så fick vi springa igen och nu var myrorna på rätt plats. Matte stöttade med kopplet och jag kunde visa snygg rörelse och fick ett CK tillagt till mitt förstapris!

Ut och pausa lite och sedan in igen för konkurrensklass. Apan sade att vi hade segerchanser och gav mig all hjälp hon kunde. Höll bra tempo, stöttade med kopplet. Jag sköt fram hela bröstkorgen och satte ner tassarna så fint jag bara kunde. Apans log från öra till öra när vi utnämndes till vinnare och fick vårt första CACIB!

Efter lite paus var det min tur att gå in igen. Jag skulle göra upp med den snyggaste tiken om vem av oss som skulle bli bäst i rasen (BIR). Matte spetsade minsann öronen när domaren stod och pratade med sin domaraspirant och uppfattade mummel om att "hanen var mer färdig" och "tiken bättre rörelse". Apan böjde sig fram och viskade att nu hade vi en liten chans och nu gällde det. Jag blåste upp mig lite extra, apan satte ett lugnt taktfast tempo och så tog vi ett nytt varv. Apan var så rädd att mina myror skulle bråka att hon nästan ströp mig med utställningskopplet. Hon manade på, sade till mig att komma igen och bara vara bäst. När sprungit hela varvet sträckte domaren ut handen mot oss och i den höll han BIR-rosetten - Apan segerjublade!

Kritiklappen har på kryssraden för Typ, storlek och helhetsintryck, rutan Utmärkt ikryssad.

Texten säger: "Mycket tilltalande hane. Härligt huvud & uttryck. Utmärkt hals & rygg. Något kort i korset. Hög svans i rörelse. Mycket välformad front & bröstkorg. Bra ben & tassar. Utmärkt flyt i steget. Behöver lite mer massa. Supertemperament! Visas i toppkondition!"

Min blödiga apa grät glädjetårar och sade att mitt BIR var dagens bästa födelsedagspresent. Vänta nu, det är jag som är snygg och gör allt slavgöra inne i ringen. Apan bara flummar med och håller i det töntiga kopplet och mellan varven så gör hon strypförsök på mig med eländet. Hur kan mitt BIR bli hennes födelsedagspresent?!? Nåja, apor är apor, smått obegripliga mellan varven...

Det blev en evighetsväntan på att få delta i gruppfinalen. När det väl var dags så blev både jag och Matte förvirrade. Vi kallades till en uppsamlingsring. Det vi inte visste var att där pågick den viktiga förbedömningen inför rundan i finalringen. Det är där domaren bestämmer sig hur resultatet blir. Precis när hon kom fram till mig så var jag tvungen att flytta mig för en annan hund och då hakade lite tunn hud bakom mitt öra fast i koppelkedjan. Jag skrek för att det gjorde ont. Samtidigt flyttade jag fram en baktass och Matte trodde det var något med tassen och böjde sig fram för att titta och hjälpa mig att rätta in den så jag stod rätt igen, då drog hon i kopplet igen och knep mig och jag skrek igen. Domaren var inte så imponerad och Matte skämdes så mycket att hon inte såg till att vi sprang ordentligt. Därmed hade vi kört våra chanser för placering i Gruppfinalen i botten.

Vi gjorde dock en snygg avslutning. Jag sprang så fint jag bara kunde i finalringen. Blev attackerad av en äcklig mops från sidolinjen också. Matte höll på att snava över den och fräste att de skulle ta bort djuret och jag gjorde mitt bästa att ignorera den. Efter en kort stund hade domaren pekat ut vilka som gick vidare och vi kunde lämna ringen. Matte var arg på sig själv för att hon inte hade tagit reda på vad som gällde men vi bestämde oss för att vara nöjda med vårt BIR och busade massor intill sidolinjen och vidare bakom tälten.

Med BIR-stolta svansviftningar

Grå