Det är riktigt kul att träna och medan vi tidigare har kämpat så hårt för att komma till ett läge där vi kan börja nöta alla konstiga moment som aporna har hittat på så hittar vi dit allt snabbare.
Matte har helt slopat de där långa tråkiga träningarna när vi fullständigt bodde på Klubben. Det blir korta pass i anslutning till en promenad eller tom inomhus. Hon är glad nästan hela tiden (utom när hon vet att jag kan och testar om jag kan komma undan) och vi busar massor!
Alla knasiga moment bryter hon ner i småbitar och hon är petig, petig, petig med detaljerna. Idag har vi övat på ingångar till hennes sida. Jag har haft två lösningar på det tidigare. Antingen har jag kutat förbi Matte i full kareta och sedan sladdat in till hennes sida, snett bakifrån. Eller så har jag tagit det lilla lugna, studerat omgivningen och så småningom masat mig in. Nya petiga Matte ställer krav på bra tempo, kontrollerad sväng, intill hennes ben och snabbt ner med rumpan i backen. Hon bröt ner det i småbitar helt och vi har övat på varje del och håller nu på att bygga ihop det. Ibland får jag till alla delarna i rätt följd och precis som hon vill att det ska se ut, då busar vi tokmycket med mitt kaninskinn *vift*
Vi har jobbat en del med lydnadsapporteringen också och nu ska jag outa min Matte. Jag har allt kommit på henne med att sitta och fnysa åt Lydnads-apporteringen. När jag tycker det är fullständigt meningslöst att hämta den tråkiga träapporten så stryker Matte mig över öronen och säger att hon har full förståelse för om jag tycker det är tramsigt. Fast jag kommer inte undan för det. Hon säger att det måste göras, att det ingår i tävling för det har andra apor bestämt. Vi gjorde en deal, jag hämtar den tråkiga klossen och får mitt skinn i utbyte. Hon ser så finurlig och glad ut, min apa, när jag apporterar. Jag undrar vad som pågår i hennes hjärna...
Det är roligt att träna med en så glad Matte! Jag tycker det är lika tråkigt varje gång vi slutar men hon påstår att vi ska sluta när det går som bäst. Påstår att det är roligare att träna vidare då. Jag försöker dra igång bus för att fortsätta men hon ger sig inte. När klockan ringer är träningen slut och jag får vänta och ha tråkigt tills hon säger att det är dags på nytt och då är det fullt ös igen!
Jag vet som sagt inte vad som har hänt. Jag vet att förra veckan så satt Matte och läste träningsanteckningar som hon har gjort när vi har tränat lydnad för Jenny W, hon satt och läste mitt protokoll från träningstävlingen då vi tränade första gången och så var vi på veckans agilityträning (där Matte inte kunde göra så mycket för hon var trasig). Jag menar träningen har varit rolig sedan de där kursdagarna i Halmstad men nu har det hänt något inuti Matte. Jag kan inte sätta tassen på vad det är men saker bara fungerar.
Med vänliga svansviftningar
Grå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar