Morgonträning & självbelöning

Vi tränade i stadsparken på våran morgonpromenad. Jag fattar inte varför vi måste hålla på och traggla tråkiga lydnadsmoment när det finns så mycket mer spännande saker att göra. Där finns ju hur mycket fåglar som helst att ställa och jaga. Jag har siktet ställt på en av påfåglarna. Den retas med mig varje gång vi är i parken. Går där och struttar och viftar med sina färgglada fjädrar. Matte vägrar släppa en milimeter på kopplet när jag försker komma åt fåglarna. Det har resultatet att hennes fingrar nu har ont och är ihoptejpade med varandra. Klen Matte jag har, går sönder för minsta lilla!

Vi tränade hållande av apportbocken. Vi kom så långt att jag höll i den men tittade på alla fåglarna istället för på tjatapan. Fattar inte varför hon hela tiden ska ha nya saker att klaga på. Innan klagades det på att jag tuggade på apporten och släppte den för lätt. Idag klagades det på att hon fick dra ut apporten ur munnen på mig. Jag var upptagen med att titta på alla fåglar och hörde inte losskommandot *ser rysligt oskyldig ut*

Det vi kallar för utställningsträning blev det också. Jag fick ställa upp mig och sedan sprang vi lite fram och tillbaka och jag fick ställa upp mig igen. Matte petar verkligen i smådetaljerna nu. Flyttar bak min ena framtass någon milimeter osv. Däremot kan hon inte bestämma sig för om hon ska hålla i min svans eller inte. När våra svansar är kuperade verkar många vilja att vi ska ha svansen lite uppåt. Min svans är inte kuperad, den är jättelång och jag avskyr när någon pillar på den. Jag tycker att Matte kan bry sig på allt det andra men låta min svans vara ifred!

Slutligen ville Matte träna linförighet men då hade jag lackat ur på träningen. Hur svårt ska det vara, jag är fågelhund + parken är full av fåglar = lägg ner lydandstjafset och jaga fågel istället! Efter mycket tjatat gick jag med på att prestera lite linförighet och några vänstersvängar ifrån stillasittande. Därefter var tjatapan nöjd och vi kunde gå hem.

Matte följde med Husse för att handla när han skulle till jobbet sedan. Min påse med belöningssnacks var kvar i Mattes hundjacka så jag lyfte ner den från hatthyllan och belönade mig själv för att jag 1) vaktade huset och det får jag minsann aldrig någon uppskattning för. 2) Matte utsatte mig igår för den djupaste av kränkningar och jag morrade inte ens. Det tyckte hon endast var värt 2 hundkex så nu har jag justerat den belöningen och slutligen 3) Jag är jag och det kan man alltid belöna. Behöver jag ens nämna att Matte inte var imponerad och att jag är förpassad till min bean-bag?

Med vänliga svansviftningar

Grå