Det var jobbigt att träna igår! Massor med nya hundar och alla var de schäfrar men inte så rysligt stöddiga som man skulle kunna tro. Spolingar, precis som jag, sade tränarn. Jag gillade tränaren, fick godis och busa och hon sade till Matte att hon fick allt vara lite roligare som förare när jag började tappa intresset.
Matte var hyfsat nöjd med vår insats. Tyckte att även om jag inte hade varit så duktig som jag kunde vara när det kom till träning så hade jag åtminstonde försökt mellan varven när min hjärna tillfälligt satt på plats och inte spann runt...
Det var en lång träning, 2 timmar höll vi på. Matte brukar vara noga med att vi ska pausa men hon tyckte att det var svårt att hitta ett bra läge med mig eftersom jag surrade runt så mycket och kollade in allt nytt så vi kämpade på och blev väl lite väl trötta. Tvåbeningarna tog fikapaus och efter det busade bara jag och Matte samt testade träningsanläggningens agilityhinder som var helt OK.
En tjej ville att Matte skulle hjälpa hennes tik igenom tunneln men den var fastfrusen i marken och låg böjd så Matte avrådde eftersom det var första gången tiken skulle göra det. Men hon har lovat att hjälpa till när de kan räta ut tunneln längre fram. Vi gick och kollade hela banan och där fanns små konstiga plank lite här och där. Jag tyckte det var trevligt med en dold toalett men Matte förklarade att det var för IPO-träning och lika populärt om man kissade på dem som när man kissar på agilityhinder dvs inte alls.
Väl hemma slukade jag min middag och somnade direkt. Matte släpade ut mig på nattrunda, vi gick ner till macken och skulle handla en dricka till Matte. Jag har fjäskat in mig hos personalen så jag får numera komma fram till nattluckan och sträcker jag på mig och tar stöd mot papperskorgen så ger personalen mig korv! Tycker att jag och Matte borde handla dricka varje kväll. Somnade nästan i hissen på väg upp när vi kom hem igen.
Idag har vi bara tagit det lugnt, jag var lite träningsmätt efter gårdagen så vi var i mitt äventyrsland och luffsade runt och tog en promenad upp till en hundrastgård. jag brukar inte få leka med främmande hundar men idag fick jag leka med en labradortjej och en rottweilertjej, Matte visste tydligen vem ägaren till rottisen var. Det var väl kul att lattja lite med dem men mulliga tjejer var nog inte riktigt min grej. Jag föredrar min weimtjej jag, hon var så fin och jag har saknat henne... jobbigt att vara kär tror jag bestämt!
Med vänliga svansviftningar
Grå
22 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar