Vi har varit och tränat massor på klubben och på fredag ska jag ta Matte till Tant så hon får öva henne på att kommunicera. Jag behöver avlastning så nu är det Tants tur. Jag har kämpat med Matte ända sedan vårt senaste besök (som jag nog har glömt att berätta om) men jag tycker inte att Matte har gjort några större framsteg. Hon är fortfarande alldeles otydlig och svårbegriplig och yrar om lydnadsträning och tävling trots att jag inte förstår henne - suck!
Jag har lite paparazzi-bilder från en av våra träningar så får ni se själva...
Här övar jag Matte i inkallning:
Här säger jag till Husse att han får fotografera tystare. Matte är så lättdistraherad och jag har fullt upp med att få henne att behålla fokusen:
Här ignorerar jag Matte för hon gör en massa dubbelkommandon och det får man inte, då får man poängavdrag av domaren. Hur kul är det för mig om jag får en massa plumpar i mitt protokoll på SKKs sida för att min Matte är en klant?!? Hon får allt sluta apa sig!
Här övar vi hoppmomentet. Vi lade upp det högt, är det för lågt så ser jag alla fel som Matte gör på andra sidan hindret och då måste jag bara gå dit och rätta till henne. Nu slapp jag se eländet och jag kunde fokusera på mitt.
Vi körde hoppmomentet i sin helhet och det blev riktigt prydligt sånär på ingången till Mattes sida. Vi ska jobba massor på ingångar den närmsta tiden för Matte är rysligt otydlig med att hon vill att jag ska in och sätta mig i utgångsposition och inte hjälper hon till på något sätt heller så då blir jag helt förvirrad och går långsamt in och sätter mig. Men jag viggade till mig extra korv för min fina hoppteknik. Matte säger att jag hoppar av lagom nära hindret, inte hoppar för högt eller lågt och att jag har bra landningsteknik. Hon är för söt när hon svamlar om sådant, jag menar Hallå!!! Jag är en jakthund! Jag ska kunna springa och jaga saker i timmar och tror hon att skogen är slät och välordnad??? Nog sjutton gäller det att inte ödsla energi i onödan när man gör sådana viktiga saker!
På vägen till bilen så tog jag A-hindret. Det är mitt absoluta favorithinder, näst efter tunnlarna då, tunnlar är bäst! Det är så roligt att springa igenom dem, komma ut på andra sidan och fiska tag i den där förvirrade Matte som inte förstår sig på konsten att ta en genväg genom en tunnel. Matte var väl inte helt nöjd med att jag sprang på A-hindret. Hon tyckte att det var alldeles för halt och att skaderisken var för stor. Hon tvingade mig att kliva ner långsamt, trots att där var spår efter andra hundar som visade att det inte var så halt som Matte gjorde gällande.
Matte tyckte att vi kunde leka i slalomet istället nu när det var så halt på balanshindren. Jag ska så skvallra för vår nya agilityfröken för Matte är tillsagd att vi bara ska träna 4-pinnars och med gallerstöttning för min del och nu gjorde vi på tråksättet som vi har gjort det tidigare. Gick med på det bara för att vi inte hade gjort slalom på så länge. Slalom är klurigt, man måste tänka jättemycket och hålla reda på ben, svans och nos annars kan man trassla ihop hela sig:
Denna veckan har Matte kommit med vissa antydningar om att vi borde träna inför helgens utställningar men det kan hon glömma! Vi ska drilla henne i lydnad så att jag slipper skämmas ögonen ur mig inför Tant på fredag! Utställning - tillschmällning, jag tänker inte springa på det där äckliga, hala golvet oavsett hur mycket Matte joggar runt med mig i det där tandtrådskopplet här hemma. Då kan vi lägga vår träningstid på viktigare saker. Det jag ser mest fram emot på utställningen är att jag får träffa en massa släktingar. Både nära släktingar och kennelsläktingar dvs vi kommer från samma ställe men har inga närmre blodsband. Jag har en sådan kennelsyster som kommer. Hon är 6 månader och ett tvättäkta busfrö!Med vänliga svansviftningar
Grå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar