Jag har blivit storebror!

Inatt fick vi mail från min kennelmamma och jag har blivit stolt storebror till fem småkillar och en liten tjej. Stackars lillasyster, ensam bland fem stökiga brosor. Fast jag misstänker att hon blir rätt så kavat och ett lika stort matvrak som vi andra!

Vi är randiga när vi föds! Visst är det coolt?! Ränderna försvinner rätt snabbt och sedan är vi bara söta när vi öppnar våra blå ögon. Fast de blå ögonen försvinner de med och sedan är de bärnstensfärgade. Jag har ganska ljusa ögon säger Matte och tillägger att det är för att jag är en barnslig fjant *morr*

I övrigt trillar det på som vanligt. Matte tror att hon tränar mig och jag gör mitt bästa att hålla koll på henne men hon är ju så virrig! Ni ska se henne när vi ska ut, femtioelva rundor i lägenheten och inte blir hon klar för det. Brukar försöka skynda på henne lite men det går ju inte det heller. Vi övar just nu på att jag ska stå snyggt och röra mig snyggt i det där snöret som kallas koppel när man är på utställningar. Jag kan riktigt bra men bara för att busa med Matte så är allt annat roligare och hon suckar när jag bara måste nosa på påsar, jaga koltrastar osv För det mesta har hon bra humor men idag väste hon åt mig att antingen uppförde jag mig eller så skulle hon dra mig i svansen. Bäst att skärpa sig då...

Vi har varit och simmat i havet igen och tydligen ska vi dit i eftermiddag. Undrar om jag får korvbitar då med, för då kan jag simma hur långt som helst. Tvåbeningen påstår att hon ska bada hela sig och att hon ska hålla i mig så att jag inte blir rädd. Jag är skeptiskt det måste jag säga. Jag gillar att springa jättefort i kanten på havet, plaska, blöta ner alla och käka tång när Matte inte ser. Dethär simmandet förstår jag inte riktigt vitsen med. Alla hundar kan simma så vad är poängen? Visst ser jag grymt häftig ut när jag springer i havet!?!
Husse hängde med ut härom kvällen och sprang med mig och det var kul. Mycket roligare att springa med honom än med Matte. Hon springer bara rakt fram och jag måste ha sele och koppel, Husse däremot, han försöker finta bort mig och springa ifrån mig men jag vinner alltid!
Jag har förresten fått en röd mjuk frisbee som är rätt kul att jaga efter och tar jag med den tillbaka så byter Matte den mot en bit godis och det är ju toppen. Hon säger att det kallas att apportera. Jag säger att det kallas att vara smart, byta något bra mot något ännu bättre och dessutom är hon ju så ding att hon kastar iväg den igen och då får jag ju ännu mer godis när jag hämtar den igen! *mums*

/Grå som mest ligger vid fläkten i sommarvärmen